Det har verkligen varit en fantastisk höst och jag börjar gilla denna årstid mer och mer för varje dag som går. Min Nikon klickar ständigt och när inte den finns till hands så får min mobil agera kamera. Häromkvällen Skulle jag bara upp och hämta något på mitt  rum, men ljuset som kan genom fönsret var så fantastisk att jag var tvungen att slänga mig ut på en "liten" fotorunda.

Börjad med att ta en liten promenad i änget, men när jag ansåg mig vara klar och började gå tillbaka mot huset uppfattade jag med mitt skarpa foto öga att en super fin solnedgång var på väg att ske.

Så det vara bara att ge sig iväg på ytterligare en liten promenad till mitt bästa "solnedgångs-foto-ställe".

Känner sig lite småskumm när man smyger omkring i diket vid vägkanten, men så länge jag har kamerna i handen kan ingen dömma mig.

---

Fotografer får faktiskt lov att vara lite konstiga, hur skall vi annars kunna utmärka oss med våra bilder om vi bara står rakt upp-och-ner o fotar. Ibland måste man faktiskt krypa runt på marken för att få den bästa vinkeln eller klättra upp på diverse stenar/träd/bänkar för att hitta de bästa ljuset.

Kreativitet kallas det, eller som utomstående skulle kalla det "Konstighet?"