Dag in och dag ut står jag och brer, lägger på, dekorerar och plastat in mackor. På väggen sitter en rulle med gladpack. Drar ut, rycker loss. På den tiden det tar för mig att vända mig om för att lägga plasten över mackorna kommer en vindpust genom huset och blåser ihop allt till en stor plast klump.

Dilemma nr två är ren ovana då plaster istället för att bli en snygg rektangel men två raka kanter, liknar mera en bergskejda med höga höjder och djupa dalar.  Nu efter nån veckas jobb drar jag snyggt och lätt av gladpack i en enda svepande rörelse samtidigt som jag parerar upp vinden. Övning ger fördighet och om några veckor kommer jag säkert kunna göra 4 räkmackor i minuten jonglera med tallrikar

---

Verkligheten som det egentligen är, i alla fall inuti mitt huvud. Snyggare mackor än såhär gör jag på jobbet men detta var den bilden som var närmaste sammanhängande med mitt väldigt detaljerade, humoristiska och aningen ironiska inlägg om gladpack